I really really miss you

Jag är inte gjord för Luciatåg. Är som ett barn och kan inte stå still.
Yrslar, kallsvettas och mår illa dessutom.
Nej, det blev att åka hem och tränga ner mig på soffan
bredvid världens bästa pojkvän och sova några timmar till.
Jag mår fortfarande illa och huvudet gör ont.
Orkar inte vara såhär "halvsjuk" längre. Antingen eller, cöm ön! 

Nu har jag ångest över allt skolarbete som jag borde gjort.
Varför kan man inte pausa livet när man vill?

I så fall skulle jag pausa nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0