~♥

Jag är så full av tankar och sånt just nu så tänker bara skriva av mig, ingen superkul läsning direkt. Kommer vara rörigt och konstigt. Så ja. Nu är ni varnade i alla fall. Great.

Och nu är huvudet bara tomt, surprised? Nej, inte mycket. Jag får alltid stopp när jag känner alldeles för mycket på en och samma gång och då vägrar min hjärna samarbeta med resten av kroppen. Så jag får supersvårt att sätta ord på det jag tänker och känner och när jag väl gör det så låter det inte alls lika bra som det gjorde när jag tänkte det.. Folk i min närhet vet precis vad jag pratar om. Jag kan babbla på om något känslomässigt problem för att bara avbryta mig och säga att nej vänta, så där känner jag inte alls, de där orden passade visst inte alls in på att beskriva hur jag känner mig. How wierd. Så jag fumlar och gör bort mig, story of my life. Men nu känns det viktigare än någonsin att jag lär mig att förklara och sätta ord på jobbiga känslor. Eller bara random tankar som jag måste berätta för annars skulle mitt hjärta sakta skrumpna ihop och bli ett russin eller något annat lurigt. Och du är värd en tjej utan russinhjärta så att säga ... Dessutom hatar jag allt som har med msn, facebook och sms att göra om jag ska försöka förklara något känslomässigt. Det blir alltid fel tonläge och den andra blir sur/ledsen/sårad över något som jag kanske inte alls menade som något dumt. Die facebook, Die. Eller något liknande.

Hur som helst så är det skönt att få skriva ur sig lite ibland, även om jag inte alls skriver något vettigt. Men på något konstigt sätt så hjälper det mig. Det kan vara ett megasms till en kompis eller till Mathias, ett superlångt facebook mail (de brukar oftast skickas till min älskade Annika♥) eller vad som helst. Det hjälper om man bara får skriva ner det. Jag vet att förut om jag hade massa som jag önskade jag kunde säga till en person men jag kanske inte vågade, eller så var det helt enkelt något som man egentligen inte borde säga. Då skrev jag ner det i ett brev och gömde det på mitt rum. Hardcore-tjejen! Or not. Jag tyckte ju dock att det var jätteskönt att få skriva av sig irritationer eller om jag var sårad av någon, så det hjälpte mig massor ...

Nu för tiden är den bästa medicinen att krypa upp mot Mathias bröstkort och begrava ansiktet mot hans hals, för där känner jag mig extra trygg. Jag behöver liksom inte förklara så mycket utan bara ligga där och han håller om mig. Det räcker då. Av någon anledning så rinner allt av mig och det känns som att jag klarar vad som helst. Så länge jag har Mathias med mig så klarar jag allt. Jag älskar att få den känslan. Han läker alla mina sår och jag kan inte tänka mig att leva utan honom. Jag har inte den styrkar, helt ärligt. ♥ Är så glad att jag har honom.

-

Gosh, vad jag skriver känner jag. Vet inte riktigt vad jag häver ur mig faktiskt. Kommer säkert ångra mig inom en snar framtid när jag väl orkar läsa igenom hela allt ihopa igen. Men då har jag antagligen redan publicerat det, great. Men jaja. Ibland får man väl offra sig. Jag tror inte att någon helt random person sitter och läser den här bloggen ändå så det är lugnt.

-

Idag var en riktigt dryg dag kan jag lova. Var nog på ett av mina värsta humör, och jag hade ingen Mathias som kunde lugna mig heller eftersom han var borta på lan. Så jag satt hemma och argade upp mig själv. Allt kändes så enormt fel och jag var arg för ingenting och irriterad på allt! Och när jag blir sån så är jag inte den roligaste personen att prata med direkt.. ehehehehe. -.-

Så jag gick runt och var arg, och bråkade med vem som helst om jag fick chansen. Det som gör det extra roligt är att när jag blir arg, så gråter jag oftast. aaaaawesome.. Jag är inte ledsen, bara arg. Och det blir så mycket känslor för mig så det rinner bara över. Så jag satt och var arg, höll tillbaka tårar och letade efter saker som jag kunde bråka om. I princip. Massa skrik, bråk och och tårar och ett telefonsamtal senare så mår jag faktiskt bättre. Jag är inte arg längre utan mest trött och slut. Vill helst av allt åka till Vansbro och få sova i lägenheten där ingen stör mig på morgonen. Imorgon åker jag i alla fall hem, vilket kommer bli väldigt skönt. Få kramas med min älskling och bara ladda upp inför en inte så efterlängtad APUvecka.

Nu ska jag krypa ner i min säng och hoppas på att min pojkvän har möjlighet att ringa och säga godnatt till mig.♥

~

Det är tomma ord som fastnar
för att jag låter dom va kvar
men jag har lovat den här gången
att jag ska ge allt jag säger att jag har

♥