~♥

Igår såg jag och pappa på ett superlurigt program... Vet inte riktigt varför vi såg på det, men det bara blev så att ingen bytte kanal. Det handlade om några som tagit studenten 1992 och som sedan blivit filmade 5 år framåt i tiden, ändå tills nu då. Så igår fick man se vad de hade för drömmar när de tog studenten efter en treårig ekonomutbildning och sedan vart de var fem år framåt.

Gissa om jag fick ångest. Inte en enda hade uppfyllt sina drömmar eller var där de hade hoppats.. 

"Jag vill ha en VD-post inte ekonom-blablabla" - han bodde hemma hos sina föräldrar och jobbade i sin pappas antikbutik.
"Jag vill bli kändis.. Något inom teater eller underhållning" - hon jobbade i café och extraknäckte genom att klä ut sig till prinsessa och fé på barnkalas.
"Jag vill resa, utforska och vara äventyrlig. Leva fritt ett tag och inte plugga vidare." - hon var mamma.

Nu menar jag inte att det är något negativt med någonting av det här! För de verkade ju nöjda med sitt liv och allt. Men man blev inte direkt pepp på att tro på framtiden. Tänk om någon filmar mig om fem år, är jag var jag vill vara då? Ångest.

Så jag tänker att om jag inte har några framtidsplaner utan bara tar det som det kommer och ser till att inte missa några awesome chanser, då blir jag nog nöjd med mitt liv iaf . :')